torsdag 6 december 2012

DET TOG TVÅ TIMMAR

innan Laura ville lägga sig, och det ville sig så väl att de som kom då, var mycket trevligare än surpupporna som hemsökte oss tidigare på kvällen.
Jag uppskattar verkligen de fåtal av dem som frågar när de är osäkra på hur något ska vara — kanske måste man var en aning äldre, än de allra yngsta, för att inte tycka att det är genant att fråga, om synbarligen enkla ting.


Mor var ovanligt pigg och munter, vi drack te och hade en trevlig kväll innan vi blev tillräckligt trötta för att lägga oss.

Så har även vi fått lite snö — och jag väntar bara på att jag ska hållas ansvarig för det, om någon hemtjänstare inte kommer upp för backen, när de ska härifrån.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte vet hur man gör när man ger upp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar