vilken förmån det har varit att få dela mitt liv med dig! Jag är glad och tacksam för dagar som i dag, när ditt gamla leende och tonfall visar sig. Nej, inte hela dagen — men flera gånger.
Att hon varit trött efter fem timmar på akuten, plus två timmars skumpig resa, är väl inte konstigt.
Jag är glad över att de inte behöll henne på sjukhuset — hon mår så mycket bättre hemma. Den småländske operatören, som snarare fick mig att tänka på en glad slaktare än en kirurg, fixade bandaget, som förhoppningsvis ska sitta till på tisdag. Jag tyckte bra om honom, han var empatisk och öppen.
I morse fick jag begära förstärkning, eftersom Laura inte orkade resa sig, men resten av da'n har det gått bra. Även vid läggdags, fast hon var så trött att hon ville lägga sig före klockan sju.
Och här sitter jag på verandan — det är bara fem grader, temperaturen har sjunkit två grader på den knappa timme jag suttit här. Det är mörkt och kallt, men jag känner att jag behöver frisk luft.
Jag känner mig trött, ensam och ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar