Här lovar jag att bloggen ska handla om Laura, och så har det mer och mer blivit ett evigt gnölande om hemtjänstens brister och mina krämpor. Men allt hänger ju ihop (utom jag), och Lauras vardag är ju även min vardag. Och klarar jag inte av vardagen, så kommer Laura inte heller att göra det. Skrämmande.
En sköterska och hemtjänstare var här och la’ om Lauras sår i dag — särskilt ett av trycksåren är väldigt fult. Vi gjorde upp att de skulle komma tillbaka i morgon för att Laura skulle lägga sig en stund på dagen — vi får väl se hur det går, att vila middag är inget som hon uppskattar.
Fick en liten gliring av Inga, när jag sa’ att såret var fult. “Vi skulle ju ha lagt om det i fredags” sa hon. Jag iddes inte svara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar