VILKEN SOCKERTÅNG?

 Mor: ”Har du sett vår sockertång?” 
Jag ”Den ligger säkert nedpackad någonstans,  tillsammans med andra saker som vi inte     
                  använder.”
Mor: ”Men jag hade fram den häromdagen.”
Jag: ”Jasså, var hittade du den”?
Mor: ”I översta lådan.”

Nu vet jag ju att Laura inte varit i närheten av någon av de översta lådorna, eftersom hon inte ta’r sig någonstans på egen hand. Kanske har vi en sockertång — det är inte mycket i den vägen som vi inte har, men i så fall ligger den inte i någon kökslåda.
Hennes tankar utlöstes av att Inga ringde och ville ändra tiden för avlösning på torsdag. De vill komma klockan två istället för en halvtimme senare.
Jag, sa’ ifrån, och talade om att det inte funkar med våra mattider. Inga tyckte nog att vi kunde ändra på dem — men det tycker inte jag. 
När jag berättade detta för mor, undrade hon om man kunde lita på hemtjänarna. 
Jag sa’ attt jag är säker på det, men det övertygade henne inte.

Så har jag försökt starta åkklipparen, ett antal gånger, utan att lyckas. Ringer efter hjälp — och killen som kommer hit startar den på första försöket. 
Glad att det inte är något fel på den, men tycker nog att det är förargligt att det ska behövas manlig pondus för att få den att starta.