"VAR ÄR ALLA MÄNNISKOR?

Jag har fått ett meddelande om ett viktigt sammanträde här, men jag måste ha blivit lurad.”
Laura gråter bittert när jag kommer in till henne. Jag talar om att klockan bara är halv två på natten, så sammanträdet kanske hålls i morgon. Nej, det var viktigt, och det skulle hållas här, NU! 
Jag försöker avleda, och talar om att Anki kommer hit i morgon. Men Laura har ingen aning om vem Anki är. Det hjälper inte att jag säger Anki på biblioteket, som tycker så mycket om choklad. 
”Jag tycker också mycket om choklad”, säger Laura, med ett svagt leende. 
Jag försöker fortsätta avledningen genom att tala om vad jag ska baka i morgon. Riktigt tröstad blir hon inte, men lugnar sig och säger att hon ska försöka sova.
Släpper in en genomvåt Miranda, som efter en stund på min mage, somnar i mina knäveck.
Nästa gång mamma ropar, 2:20, låter hon arg, upprepar mitt namn tre gånger, så jag rusar ned. Så värst arg är hon nog inte, men klarvaken. Nu rör det sig om teater — jag får inte riktigt klart för mig vad hon fått för meddelande. Hon pekar på sin klocka och säger ”jag har talat med den här gubben, vi måste sluta spela teater. 
”Men vi spelar ju inte teater här hemma”, invänder jag”. 
Men den här gången gäller det inte oss, utan Dramaten och något annat teatersällskap. Föreslår att vi ska tala om det vid frukosten. Jo, det går väl bra, men först måste jag sätta upp en röd lampa, så att folk vet att det inte är någon föreställning.
När jag pussar henne god natt, säger hon att hon varit vaken i två dygn.
Återvänder till katterna som sover i sängen, och sover tills Munken börjar hosta och väljer att gå ut. När jag släppt ut honom tittar jag in i stora salen. Laura hänger över sängkanten, jag är osäker på om hon sover eller är vaken. Men det ser obekvämt ut så jag går fram och frågar om hon inte vill ligga bekvämare. Förmodligen är hon nästan sovande, men hon småler och lägger sig till rätta, när jag skakar hennes kudde.

 Talar med både Elisabeth och Christina innan jag lägger mig. Gott att få avreagera.
Nu har katterna och jag haft vår vanliga morgonritual på västra trappen, och jag borde ta ställning till om jag ska baka en kaka till Anki, och vad vi ska ha för middag.