lördag 25 augusti 2012

TÄNK OM HEMTJÄNSTARNA


kunde lära sig att inte ställa meningslösa frågor. 
”Vi har haft trevligt, har vi inte det Laura?” säger en tjej innan hon går. Hon blir tvungen att upprepa frågan, innan min artiga mor mumlar ett ja. Inte sjutton skulle hon säga att det har varit ett par jobbiga timmar, med en babblande korkad hemtjänare, fast det är precis vad hon tycker.
Precis som hon svarar ja, när en människa frågar om hon känner igen henne — arbetar man med dementa människor borde hon väl veta bättre än att fråga så!

Inte heller alla har förstånd nog att låta mor bestämma takten — och att tala om i förväg vad som är på gång.
Och många av dem har inte insett att en dement person inte har samma förmåga att småprata, medan man håller på med något. Det går inte att diskutera väder eller mat medan man hjälper Laura på med kläderna — hon blir bara förvirrad.

 Och hemtjänstbyråkraterna har inte heller förstått att vårdtagarens anhöriga kan ha en sjukdom som begränsar deras tillvara, och förmåga att rätta in sig i hemtjänst snörräta led.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar