SMÖG MIG UT

 strax före åtta. Jag vet inte vad jag ska kalla natten — den har inte varit stökig, men inte heller särskilt lugn — Laura har småpratat mycket, och ett par gånger undrat hur hon ska komma ur sängen. Om hon talar i sömnen, eller med sina osynliga "(o)vänner", vet jag inte.
Nu sover hon i en till synes förfärligt obekväm ställning, med huvudet på grinden.
Mejlade rehab och talade om att mamma fastnat med benet mellan grinden och sängen. Karin kom hit på eftermiddagen med ett par kilkuddar. Den ena har vi tryckt ned mellan madrassen och grinden, på den sidan mamma inte sover, det gör att det inte blir något mellanrum på "hennes sida".
Benet är väldigt fult, men ser nog värre ut än det är. Jag visade det för sköterskan som var här och la om trycksåret, hon blev förskräckt, men tyckte inte heller att det var något att göra åt — om inte det skulle gå hål på utgjutnaderna.


Det är lite kyligt, men i dörröppningen är det skönt. Inser att jag blir lite stressad av allt som jag vill hinna innan mor vaknar. Vill hinna skriva ett antal mejl, vill hinna läsa tidningen — men hinner sällan öppna den — vill hinna plocka undan och skulle vilja läsa lite. På tok för stora förväntningar. Nej, förväntningar, kan man nog inte kalla det, förhoppningar kanske, eller ambition. Vad man än kallar det, så vill jag mer än vad som är rimligt.
Borde kanske ladda en maskin med tvätt, men jag vill ha med det underlägget mamma just nu ligger på. De behöver tvättas varje dag. Blir lite betänksam när det ibland luktar pissoar i hela huset — hur kommer det att bli i vinter när dörrarna inte kan stå öppna för jämnan. Dessutom har jag kommit att tänka på att salen är snudd på omöjligt att värma upp om det blir kallt.