TRÖTTARE ÄN SÅ HÄR KAN JAG INTE BLI

Att varken kunna behålla mat eller sova, håller inte i längden. Jennifers goda te piggar mig mentalt om än inte fysiskt — fast det är ju bara två minuter se’n jag svalde sista droppen. Om jag tålar mig kanske teet i kombination med den vildvuxna trädgården förmår pigga upp mig.
Jag hade inte ens hunnit lägga mig när mor ropade att hon var kissnödig. Hur blöjan, och mor, kunde vara sjöblöta bara en timme efter ett toabesök, är mer än jag förstår.
Och golvet! På väg från turner till pottstolen hinner det läcka en hel del, inte idealiskt på ekgolvet! Måste fundera ut om jag kan lägga något på golvet, något som inte hindrar turner.
Tyckte att jag nyss hade somnat när nästa rop kom 3:20. Mor hade just namngivit Gäspgränd (Yawn Alley)Det var inget utöver det vanliga, men det tog en timme innan jag kunde lägga mig. Då hade vi klarat av ännu ett pottbesök, och att torka golvet, trots att jag lagt ett madrasskydd under pottstolen.
Var fortfarande vaken nästa gång Laura ropade 5:05, då satt hon som en fällkniv i sängen och sa att ben och armar var fastklistrade så att hon inte kunde röra sig. Jag hjälpte henne loss och gick tillbaka till sängen, bara för att få gå tillbaka några minuter senare. Nu hade hon fått ett konstigt meddelande som sa att hon var tvungen att hålla i sina glasögon på sniskan i ansiktet. Men när jag räknat långsamt från ett till tio kunde hon släppa taget, och jag kunde lägga mig. Men det tog över en timme innan jag somnade.
Sov ända till nio och tillbringade en tiden på östra trappen ända till mor vaknade strax före elva.

Uppstigning gick bra, även om mor var trulig, jag rullade ut ekipaget på västra trappen, och serverade fikat.
Efter avslutat fika kom ett anfall med andnöd, men det var inte särskilt dramatiskt.
Nu ser mor ut att sova, och jag ska försöka beställa en “baby monitor”, som Lotta tipsade mig om.