söndag 8 juli 2012

SÅ MYCKET GRÅT EN MÄNNISKA RYMMER


Har lyckats diska och nu sitter jag här på trappen efter att ha talat med Elisabeth.
Laura blev som vanligt tvärtrött efter fikat och då gäller det att snabbt komma i säng medan hon fortfarande kan hjälpa till.
Jag var förvånad över att hon vaknade redan vid elva i morse efter den vakna natten, vågar väl knappast hoppas att det ska göra att hon sover bättre i natt.
Tycker nog att demensen tar över rätt snabbt. Stor del av dagen sitter hon bara och mumlar, eller talar långsamt med en entonig stämma.
I dag grät hon för att hon kände sig utanför när jag använde datorn. Och hon grät därför att vi kanske måste skiljas åt och jag skulle glömma henne. 
Hon återkommer till barndomen och fostran blandar ihop svenskt och amerikanskt, ibland är det Amerika som är skurken och ibland Sverige.
“Jag får absolut inte säga något som åsyftar det jag sitter på. You may not even say vatten — because it reminds you of what you pee out”.
Men jag minns att hon har berättat att föräldrarna var ovanligt frimodiga och definitivt inte pryda, båda föräldrarna visade sig nakna.

I morgon kommer någon hit medan jag handlar och har mötet med handläggaren. Hoppas det går bra när det blir flera timmar. 
Jag städar definitivt inte för att det ska komma folk hit men jag måste ju tänka på att sådant som kan behövas finns tillgängligt  men det får jag plocka fram i morgon bitti. Nu ska här sovas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar