JAG SER TILL MIN FÖRVÅNING

 att jag har ett tjugotal besökare här varje dygn. Om det beror på att det är ont om bloggar som beskriver den sortens vardag — eller om folk ramlar in här av misstag är svårt att veta. Min förhoppning är naturligtvis att andra i min situation ska hitta hit, och känna sig en aning mindre ensama.


I fredags fick jag en lapp, av en av hemtjänstarna, med avlösningstider för nästa vecka. Det vill säga jag trodde det var tider — det var en tid, för måndag när jag ska träffa enhetschefen. Mina fyra timmar har jag fortfarande inte sett röken av. 
Så trött jag blir av att behöva tampas med hemtjänsten.