FRUKOST PÅ VERANDAN

 vilken njutning


Strax före ett var det dags för ett toabesök, smidigt med pottstolen bredvid sängen, och en samarbetsvillig mor. (Jo, jag vet att det heter hygienstol!) Tillbaka i sängen hade hon ett samtal om ortens dialekt, med sig själv.
Nästa vakna session, som började 3:30, blev lite mer tröttsam. Det började med hosta och behov av att spotta slem. Se’n höll hon ett krampaktigt tag i rondskålen samtidigt som hon bad mig ta bort “the spitoon”. Två gånger skulle den ta’s bort, men hon släppte inte taget. När jag sa’ att jag redan tagit bort den, svarade hon att det var för sent för hon hade trott att det var en fallucka. Så följde den vanliga stunden av närapå medvetslöshet.
Vilka fasansfulla drömmar och tankar hon måste ha!
Det tog en dryg timme innan vi både kunde försöka sova igen.
Soffan är inte min favoritsovplats, men det fungerade. Jag vaknade vid åtta och klev nästan direkt ut på trappen med min yoghurt — och har suttit här sedan dess.
Det är inte så att jag saknar sysselsättning, men jag är bra på att förtränga allt jag inte orkar.
Alla tekniska problem verkar oöverstigliga, det dröjer nog länge innan jag kan tackla dem.

Innan jag hann trycka på publicera, kom Lotta med diverse rekvisita. Eftersom mor sov (och fortfarande sover) så satt vi på trappen och talade en stund. Lotta beslöt sig för att fara i väg på andra uppdrag och komma tillbaka senare.

Hann inte publicera, nu heller,
_ _ _ och inte nu heller, det har gått i ett.

Lotta återkom, och Laura vaknade framemot elva. Som vanligt är hon inte på sitt soligaste humör då. 
Lotta hade redan demonstrerat lyften, och nu använde vi den för att få mor från pottstolen till rullstolen. Inte uppskattat av mor!
Det tog en stund innan mor kom i balans, sedan dess har vi haft omväxlande bra och jobbiga stunder. Har nyss klarat av middagen, mor ser ut att halvsova, och jag grunnar febrilt på vad jag kan hitta på för lämpliga samtalsämnen. Är så trött att varje ord är en ansträngning.
Det regnar, men vi sitter bra här under tak.