som jag alltid rådgjort innan jag fattat beslut — och nu har jag ingen att rådgöra med. Det känns tungt.
Klockan var närmare halv två innan jag gick in till mor och började stöka, så att hon vaknade. Kanske är det för att dagarna blir så pass korta som de också blir bra. Det är först på kvällen som hon blir osammanhängande och ledsen.
Jag kunde till och med lämna henne ensam medan jag klippte gräs — visserligen inom synhåll, och inte så långa stunder. Att det blev korta pass, berodde på att gräset var så långt och fuktigt att gräsklipparen storknade (precis som jag, men utomhus behöver jag inte bära med mig en rondskål, det går bra med vilken buske som helst).
Hann också med en sväng till de mycket försummade hallonhäckarna, och kunde plocka bär som vi åt till kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar