Att bestämma sig

 för att göra något, är en sak.
Att verkligen göra det, något helt annat.

Men ett par saker på min milslånga ”att-göra-lista” har jag lyckats pricka av. 
Har beställt en ”baby monitor”, att användas som ”mother monitor” — fungerar den som den ska, ska jag förhoppningsvis kunna röra mig i och kring huset, utan att vara rädd för att Laura blir utom sig för att jag inte kommer när hon ropar. 
Fick också iväg ett kort mejl till Kristi, för att förklara varför hon inte hört ifrån mig — och varför jag inte sagt vad jag tycker om böckerna hon skickade mig. Fick omgående ett förstående svar, hennes man som dog för fem år se’n  hade alzheimer. Så många fler än man anar har den här sortens erfarenhet. Ändå talas det så lite om demenssjukdomar — är det vår oförmåga att handskas med sjukdom och död, som gör att vi avskärmar oss? För många är ju cancer lika tabubelagt, men det är åtminstone en högstatussjukdom. 


Barbro har rest, en av Lauras få vänner som finns kvar i livet, och som är i ett sådant skick att hon kan resa. Det har varit ett par trevliga dagar. Visserligen känner inte Laura längre igen sina gamla vänner, men hon vet vem Barbro är, och de kunde tala om gemensamma minnen. Även om nog Laura blev trött, så blev hon också stimulerad av besöket.