Nu har jag grävt upp all mark under huset, och tätat alla ventiler i huset, ingen liten DJÄVUL kan ta' sig in.
Det är enklast att hålla med, att titta efter, men det är inte lätt. Ibland blir jag SÅ arg, fast jag vet att jag inte borde bli det. Även om jag försöker att inte visa det så märker mamma det, och blir ännu mer upprörd.
Jo, jag hann faktiskt diska (hur noga är en annan historia) innan Laura vaknade strax före tolv.
Klarade av ett toabesök, påklädsel och nedfärd, men se'n dröjde det inte länge innan det var dags igen. Precis när jag bar in fikat.
En timme senare kunde mamma fika.
Så värst klar har hon väl inte varit se'n heller, men just nu läser hon tidningen, och upprörs över allt hon inte förstår.
Middagen är avklarad, betydligt senare än vanligt och jag ska fösa ut alla sippy-dippers som sitter under taket och hånskrattar.
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar