Min älskade mamma som nästan är som vanligt när hon är som bäst. Det blev inga mer anfall, det var nära på kvällen tror jag, när hon började tala om sin oro. Men jag började tala om allt roligt vi haft tillsammans, resor vi gjort och lustigheter vi upplevt. Känner mig lätt manisk när jag går på och pratar oavbrutet, men det halp.
Elisabeth ringde för att tala om att hon är ledig i två dagar.
Vad skulle jag göra utan henne.
Upp halv sex i morgon, nu sova och hoppas att mor gör det samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar