FÖRMODLIGEN KAN DET BLI MYCKET VÄRRE

 men jag hoppas innerligt att det inte blir det.


Laura somnade relativt tidigt, men jag vaknade vid varje knäpp från hennes rum. 
Väcktes av vrål 2:20, hon var halvvägs ur sängen och panikslagen. Ordnade kuddarna och försökte ge henne en sobril, men hon vägrade, så jag satte mig och höll hennes hand, den hon inte försökte stoppa in i munnen. 
Efter en kvart, kanske 20 minuter ville hon ha sitt piller. Det dämpade henne något, men inte förrän klockan var 3:45 enades vi om att sova på var sitt håll.
Jag slog på värmefilten och höll just på att sjunka in i ett barmhärtigt varmt mörker när hon efter en kvart behövde gå på toa. Då var hon så närvarande att det gick snabbt och utan problem. Satt så en stund hos henne innan jag kunde återvända.
Sju kom nästa skrik. Men nu hjälpte det att jag tog av henne den farliga tröjan, innan det var färdigt hade hon nästan somnat och jag satt bara tio minuter innan jag smög ut ur rummet.