EN TRÖTTSAM NATT

 Vid elvatiden ropade mor, då hade jag hört henne tala oavbrutet i minst en halvtimme. Hon var relativt närvarande, men livrädd. Någon hade lagt gift i hennes mat. Så jag satt i bortåt en timme och höll henne i handen. 
Strax före fyra ropade hon igen, ville på toa. Jag märkte att hon var väldigt dimmig, och undrade om det var nädvändigt. Jo, hon insisterade.  Med svårighet tog hon sig till rullstolen, och jag förstod att det skulle bli problem. Och visst, hon var alldeles för matt för att ta sig över till toan. Så där stod jag med en gråtande, förbannande och muttrande (på engelska) mor. När det nästan gått en timme, och hon mest såg ut att sova, ringde jag nattpatrullen. Två trevliga tjejer dök upp efter bortåt en halvtimme. Se'n tog det över en halvtimme att låta mor sitta på toa, fast det mesta hade nog redan kommit i blöjan, byta byxor och få henne i säng.
Strax före sex var jag tillbaka i sängen, men kunde inte somna om. Gick ned och släppte in S.Katten som sov på min mage i över en timme, så trösterikt att jag somnade. När han gick ut igen lyckades jag somna om och sov till halv nio.
Nu en timme senare, sover mor fortfarande.
Ska ringa till Elisabeth vid tiotiden, skulle ju vara bra om mor fortfarande sov då.