EN BLANDAD DAG

— som de flesta är. Nyss rådde en stunds förvirring. Svårt att orientera sig tidsmässigt, morgon eller läggdags. Och i morse ville hon kliva upp klockan fyra, men somnade tack och lov om.
Jag tror att jag talar om var och varannan dag att det är Jonas som målat tavlan med det lutande tornet. I dag vill hon ha det till att det var den yngsta av pojkarna Anderson. Jag talade om att vi köpt den av Jonas på Berget för bortåt 40 eller 45 år sedan. Det tyckte hon var bra att veta för någon hade försökt lura i henne något annat. Så talade hon om det under hela fikar. Bäst att se till att denne någon inte kommer och ta'r något eller försöker lura oss igen. Jag försäkrar att ingen kommer in om jag inte släpper in dem — och att jag aldrig släppt in Någon.
Oh, så svårt det är.

Det känns lite knepigt att Laura bara sitter och gör ingenting, men jag vet inte vad jag ska erbjuda — och att samtala hela tiden går inte heller.

Nu har jag börjat tömma ena bokhyllan i "mitt" (fars gamla) rum. Jag ta'r ett par böcker åt gången, när jag får ett par minuter över. Vill flytta in den bokhyllan till mitt (det riktiga) rum, så att jag kan flytta sängen. Får se, hur lång tid det ta'r. I morgon bitti har jag tänkt att vi ska äta frukost i TV rummet, så att jag se'n kan städa där (så att rörmokaren kan komma fram). Det är också ett långtidsprojekt.